Jag är och besöker Coach i förorten. Vilket stället! Det känns skönt att få lite lantluft igen, då blir flytten upp från Småland inte lika jobbig. Här finns allt jag kan önska mig, massor av fåglar, vatten i mängder och Coach. Coach kan tänkas vara bestämd men jag vet att det bara ett spel. Jag brukar göra som jag vill med Coach tills det där speciella hörs i rösten, då vet jag att det är allvar och jag lyder precis som jag lyder Yoga.
Fast jag brukar bli lite orolig när jag byter miljö har det gått bra hittills. Jag har träffat människor jag tycker om och känner igen och fått sova tätt intill Coach. Inget kräks.
I morse var det dags för motion. Det påstås att det är bra för mig...mja, det måste jag nog hålla med om. JÄVLAR vad skönt det är att springa så fort benen bär mig och känna öronen fladdra i vinden! Jag bara flög fram och de andra hundarna vi mötte tittade på mig beundransvärt. Jag sög smikrad åt mig uppmärksamheten och ökade takten. Men bara lite, annars kommer den där bestämda Coach fram och rycker i kopplet...
Lite mer av det här sedan är jag redo för stadslivet igen!
Au revoir, Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar