Alltså, pengar.
Man strävar ju efter att vara en upplyst medborgare som värdesätter annat i livet än det rent materiella. Det blir lättast så när man är kulturarbetare och falukorv är vanligare förekommande på matbordet än oxfilé (OBS! Metafor! Jag är vegetarian såklart men billig kålrot och [ja vad? En dyr grönsak, typ eko-gurka?] motsvarande dyrsbarhet lät inte så flott. Dessutom så är det inte mat som det snålas på i första taget i kollektivet - MEN NI FATTAR METAFOREN, OK?) om man säger. Man har ju hälsan och sina vänner och tak över huvudet etcetera etcetera, och dessutom är man ju RIK PÅ UPPLEVELSER så att det duger och står härliga till. Nöjd så. Inte bitter.
Alltså är det inte så konstigt att jag inte har någon motståndskraft när pengarna plötsligt rullar in. Skatteåterbäringen alltså. Fy fan, vilken grej! Jag är så rik som aldrig förr, låt dekadensen och sommarens skabrösa leverne börja!
Tror jag ska börja med att bege mig till systemet för att inhandla en flaska av "det goda vinet", jag ni gissar rätt - en pech latt. Tror dessutom att jag smiter en timma tidigare från jobbet.
Semestern under förra veckan var en livsstil som jag kan vänja mig vid.
Skönt att det blir ca 8 veckor i sommar för min del.
Puss och kram från Vasastan!
/Kulturtanten - tillbaks från bloggtorkan
Ps. Inget skoj, ca 8 veckor heta sommarveckor! Ds.
Jag gillar´t!;-)
SvaraRadera/coach