Att vakna klockan sex en söndagmorgon och tänka "jo, jag måste nog ut och jogga lite" är inget annat än hurtbullefasoner. Jag har ingen ursäkt, inte ens en förklaring, utöver hurtbullestandarden:
- Min kropp mår så bra av att röra på sig.
Det gör den först efteråt. Under tiden låter jag som en bakfull valross och spottar/fräser som en gammelgubbe. Samtidigt som jag blir överdrivet nöjd över att jag orkar springa ett par hundra meter till i ett sträck utan att promenera emellan. Som att det vore en bedrift.
Jaja, utgå från dig själv och det då va - men efter att ha sett hur de ränner i fotbolls-vm borde jag kanske kunna jogga mer är en kilometer utan att få blodsmak i munnen. Å andra sidan får jag inte en miljon i månaden för att göra det. Min enda belöning är ett starkare hjärta, bättre kondition, längre liv, bla bla bla...
Jag upplever starkt blandade känslor just nu.
/GTG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar